Från förvirring till närvaro

Skriv! Bara skriv! Det blir någonting. Du vet inte vad det blir, när du börjar. Ta det som det kommer. Se där… nu började du tänka vad du skulle skriva och då blev det stopp, eller hur? Det är det som är skapelseprocessen. Du vet inte hur det går till. Du vet inte vart du ska. Du följer bara den väg som öppnar sig steg för steg. Du har ingen kontroll. Om du hela tiden jämför med dina tankar och har tankarna som en mall för verkligheten … Om du … se där… Nu sitter du fast igen … du TÄNKER … Låt bli! Följ med. Titta på det som rinner fram ur pennan, som en omedelbar översättning av det som pågår inuti dig utan några hinder. Hur känns det? Lätt. Ja, mycket lätt. Och den andra vägen? Vilken väg? Just nu ser jag ingen annan väg. … … …

Ser att jag försöker pressa in den här lättheten i en låda, en ram, som heter ”fackbok”. Får en fackbok se ut hur som helst? Vad är en fackbok? Någonting trist, tråkigt uppradande av fakta? Något intressant, roligt med fakta invävda i ett meningsfullt sammanhang? Fokus på kunskap och otillåten exponering av känslor? Jag trodde inte att jag skulle gråta så mycket som jag har gjort. Jag vet inte vart detta leder. Så är den sanna närvaron … Finns det SANN närvaro? Vad är det?

Se där… Nu försöker jag kategorisera igen. Platta till och forma verkligheten efter mitt sinne. Hur jag föreställer mig att det ska vara. När jag jämför verkligheten med den tänkta mallen och tror att mallen är den rätta vägen, är det bäddat för besvikelse. Verkligheten anpassar sig inte.

Jag hade föreställningen, att jag skulle vara färdig med min bok på några få månader. Så är inte verkligheten. Den hittade på något annat än vad jag hade hittat på. Det enda vi har gemensamt är en bok. Ja, det blir en bok. En bok som har sin egen vilja om vad den vill innehålla. När jag försöker styra den till mitt tänkta innehåll, blir det stopp. När jag släpper taget, kan det rinna fram text ur pennan. Text som jag sedan tar bort för att jag tänker att den inte passar in i ramen för en fackbok. Jag stramar upp. Börjar kontrollera. Tänka. Tycka. Vrider och vänder. Ser en kärna jag vill behålla. Söker den röda tråden. Sätter en rubrik. Prövar en annan rubrik… STOPP!

Nu tänker jag igen. Hela processen flyttar upp i huvudet i stället för att flyta fram i handens rörelser över papperet. Jag undrar hur andra författare får ihop sina fackböcker?

Vi ses på Bokmässan! Monter F02:55. Söndag 30 september kl. 13:00 visar jag sju steg till begriplighet och mening med videoklipp från demensvården.